Hej! Har just gjort klart mitt Marimekko-speetch som jag ska ha imorgon och gulles diktpresentation. Är ännu sjuk och skippade alla dans-lektioner, men gick till hissan fast jag såg ut som ett lik... Imorgon blir det lång dag och MÅSTE orka upp på morgonen. Nu ska jag belöna mig med min lakrits glass! ♥
Sen måste jag få berätta en sak. Jag har fått nån konstig styrka i mig, som säger att jag hela tiden skall orka framåt. Även fast jag blev sjuk nu, ska det liksom inte stoppa mig. Det känns som om min själ knuffar mig framåt. Inte bara för min skull, utan också för mina nära och käras skull. Har aldrig haft en sådan känsla. Om jag typ håller på att "ge upp" men någonting, kan jag inte. Jag liksom vill orka. Helt galet, men det känns bra. Undrar hur länge det vara, men iaf :)
Khram, C
De e ju jätte braa! Krya <3
VastaaPoista