Don't listen to a word I say.

Nattflumm! 

Vet ni den känslan, då man upplever så många olika känslor samtidigt, att man inte vet hur man ska bete sej? Jag brukar få just denhär "reaktionen" om jag t.ex är rikitgt lycklig eller ivrig över någonting. Då jag bara håller på att explodera och gör ett stort skrik inom mig, som jag sedan kväver till ett litet pip. Det kan blir rikigt svårt att hålla sej, och några gånger har nog okända tittat lite konstigt på mej där jag gått på stan och knappt kunnat hålla mej. Ibland kan också dessa känslor vara besvikelse, irritation eller sorg. Då kommer det också väldigt många känslor samtidigt och ibland kan tårarna blir svåra att hålla tillbaka. Tyvärr, har jag tryck bort dessa känslor och tårar så många gånger under det senaste året, att det känns som om jag totalt glömt bort hur det är att gråta. Helt glömt bort. Bara släppa taget. Gråt har blivit något obeknat. Och de som känner mej bäst, vet att jag har haft väldigt lätt för både lycko tårar och gråt tårar. Vart har den "förmågan" liksom försvunnit? I feel lost.

 hope that´s true..

Goodnight, C